Vi kan säga såhär: det är inte under kvällen det är som jobbigast.
Det är efter.
Man kommer hem, slänger av sig skorna, kanske står i köket och bara… ja. Ingen säger något direkt. Inte för att det är dålig stämning, men mer som att båda tänker “okej… vad gör vi nu då?”
I början var vi rätt dåliga på det här.
Vi sköt på det. “Vi tar det imorgon.”
Det gör man inte. Eller… man kan, men det blir fan sällan bättre av det.
För då hinner man tänka för mycket själv.
Så nu försöker vi ta det direkt. Inte alltid snyggt. Inte alltid i rätt ordning. Men vi snackar.
Ofta börjar det ganska basic:
“Hur kändes det?”
Och ibland blir svaret bara:
“Bra.”
Och ibland:
“Vet inte… lite konstigt kanske.”
Och där nånstans börjar det riktiga snacket.
För det är lätt att vilja att allt ska vara toppen. Att man bara ska high-fiva varandra och säga “fan vad kul det där var”.
Men så funkar det ju inte riktigt.
Ibland kommer det grejer som man inte riktigt vill säga. Typ:
“Jag blev lite svartsjuk där faktiskt.”
“Jag kände mig lite utanför en stund.”
“Det där var… jag vet inte… lite för mycket kanske.”
Och det är här det blir avgörande om man pallar vara ärlig eller inte.
För det är rätt lätt att gå i försvar.
“Men du sa ju att det var okej?”
“Du verkade ju också tycka det var kul?”
Den fällan har vi gått i mer än en gång.
Nu försöker vi istället bara… lyssna. Även om det skaver lite.
Och det är inte alltid vi är överens heller. Ibland upplever vi samma kväll helt olika. Det kan vara lite förvirrande, men också ganska nyttigt.
En grej vi lärt oss är att inte göra det till någon slags utvärdering.
Det är inte “vad gick bra / vad gick dåligt”.
Det är mer:
“Vad kände du?”
“Vad sitter kvar nu?”
Och ibland har man inget bra svar. Då får det vara så.
Vi har haft kvällar där vi bara:
“Jag vet inte riktigt vad jag tycker än.”
Och då låter vi det ligga lite.
Men det vi försöker undvika är att låtsas som att allt är lugnt om det inte är det. För det kommer alltid ikapp sen.
Och en annan grej – man måste också komma ihåg att säga det som var bra. Annars blir det lätt att allt bara handlar om det som kändes konstigt.
Typ:
“Jag tyckte det var fint att du kollade efter mig där.”
“Jag kände mig ändå trygg hela tiden.”
För det är ju egentligen det som är grejen i allt det här.
Inte vad man gör.
Utan om man fortfarande känner att man är på samma sida efteråt.
Och det gör man inte automatiskt.
Det får man jobba lite för.
Varje gång.
2 svar
Tack för ditt inlägg. Detta är en mycket viktig del i upplevelsen. I stridens hetta blandas lust och kåthet med svartsjuka i en väldigt explosiv mix, men efteråt kan många det dyka upp flera tankar kring ånger och osäkerhet. Vad som gjorts och setts kan inte göras ogjort och min erfarenhet är att verkligen fokusera på det som var fint, bra och upphetsande (för båda) samtidigt som man tar hand om varandra och jobbar igenom svartsjukan och ångern. Hör man det rätt kan det stärka relationen och snart tar längtan till lusten, spänningen och nya äventyr över igen. Hela processen är naturlig och måste respekteras och bearbetas om det ska fungera. Min man blir både kåt och svartsjuk när han ser mig bli tagen av andra killar. Det tänder honom oerhört men det kommer alltid en rekyl av ånger och depression efteråt. Denna har vi lärt oss ta hand om och han är snabbt på banan igen och längtar till nästa gång. Jag har en dragning till att gilla se honom bli både upphetsad och sotis när jag älskar med andra och tycker om att han bara får sitta och titta på.. Det kan låta taskigt men det tänder mig jättemycket (och honom också) så ”efterarbetet” har blivit en naturlig del.i vår process. Ibland blir svackorna lite djupare och ibland blir det nästan inget alls. Det beror på vad som hänt kvällen innan. Summan av allt är att vi går stärkta ur det och båda kan njuta fullt ut.
Fint och ärligt beskrivet. Det du sätter ord på – hur lust och svartsjuka kan krocka – är något många känner igen.
Det låter som att ni hittat ett sätt att ta hand om varandra i det, och just det där efterarbetet är ofta det som gör skillnaden. Att fånga upp känslorna istället för att trycka undan dem.
Att det går i vågor är också helt naturligt. Så länge ni möts i det och vill samma sak i grunden, kan det som känns jobbigt ibland faktiskt stärka relationen över tid.
Tack för att du delar.