Vi trodde nog att den första träffen med honom skulle stilla vår nyfikenhet. Att vi hade provat, fått veta hur det kändes och sedan kunde fundera på vad nästa steg skulle bli.
Det blev inte riktigt så.
Istället fortsatte vi skriva med varandra efteråt och ganska snart märkte vi att ingen av oss betraktade det som en engångsgrej. Vi hade haft roligt tillsammans, attraktionen fanns där och framför allt hade dynamiken mellan oss tre fungerat mycket bättre än vi hade vågat hoppas på.
Så när frågan om att ses igen dök upp behövde vi inte fundera särskilt länge. Den här gången ville vi dessutom komma bort hemifrån och göra något mer av träffen, så vi bestämde oss för ett hotell i Köpenhamn.
Redan resan dit kändes annorlunda jämfört med första gången. Då hade vi varit nervösa på riktigt. Nu visste vi åtminstone att vi tyckte om varandra och att det fanns en kemi mellan oss tre. Pirret fanns fortfarande där, men nu handlade det betydligt mer om förväntan.
Vi visste ju vad som kunde hända.
Och vi visste vad vi hoppades skulle hända.
Den här gången ville han titta
En av de saker vi pratat mest om efter första träffen var hur mycket han hade tyckt om att se sin fru tillsammans med en annan man. Det hade varit en fantasi länge, men verkligheten hade visat sig vara betydligt starkare än fantasin.
Så den här gången började vi faktiskt så.
Han höll sig lite i bakgrunden medan hon och vår yngre vän fick närma sig varandra igen. Det låter kanske märkligt, men för honom fanns det något väldigt speciellt i att bara få titta en stund. Att se sin fru vara nervös och förväntansfull i början och sedan gradvis slappna av mer och mer.
Det var samma kvinna han levde sitt helt vanliga liv tillsammans med, men samtidigt en sida av henne som han sällan fick möjlighet att betrakta på det sättet.
Och han älskade det.
Inte minst när han såg hur mycket hon njöt.
Det fanns fortfarande en liten del av honom som mindes nervositeten från första gången. Den där fåniga tanken om att den yngre killen var större, yngre och kanske kunde erbjuda något som han själv inte kunde.
Men den känslan försvann ganska snabbt när han såg henne.
För det kändes aldrig som att han blev ersatt. Snarare som att han fick se någon han älskar uppleva något som hon verkligen ville uppleva.
Efter ett tag blev han inbjuden att komma närmare, och det var då vi återigen hamnade i den där känslan som vi hade tyckt så mycket om första gången.
Vi tre.
Inte två personer och någon som tittade på.
Det vi alla hade pratat om sedan sist
Det fanns förstås en sak som vi alla tre hade tänkt på efter vår första träff.
Dubbeln.
Första gången hade varit allt annat än smidig. Vi hade haft en bild av hur enkelt det skulle vara, men verkligheten bestod till en början mest av försök, stopp, positionsbyten och ganska mycket skratt.
När det väl fungerade hade hon däremot älskat upplevelsen.
Den här gången visste vi därför både vad vi ville och att vi absolut inte hade någon anledning att stressa.
Det fick ta tid.
Och det gjorde det.
Vi förberedde oss betydligt bättre än första gången och pratade hela tiden med varandra. När något inte fungerade stannade vi. När det blev obekvämt ändrade vi. Och däremellan skrattade vi ganska mycket åt hur osmidigt tre människor faktiskt kan bete sig när alla försöker hjälpa till samtidigt.
Det fina var att ingen behövde prestera. Hade det inte fungerat hade det varit helt okej.
Men till slut gjorde det det.
För henne var den första känslan nästan för intensiv. Hon beskrev efteråt hur stark känslan av att vara så fullständigt omsluten var, och vi fick stanna upp en stund så att hon kunde vänja sig och känna efter.
Sedan tittade hon på oss och gjorde det ganska tydligt att hon inte ville sluta.
När hon väl kunde slappna av försvann nästan allt annat runt omkring henne. Det var just den delen hon hade försökt beskriva för oss efter första gången: inte bara den fysiska känslan, utan att det blev så intensivt att hon till slut inte längre kunde tänka på vad som hände. Hon kunde bara känna.
För hennes man var upplevelsen annorlunda, men minst lika speciell. Han hade redan upptäckt hur mycket han tyckte om att se henne med en annan man, men att själv få vara med gjorde någonting helt annat med honom. Han kunde känna att de var tre i samma upplevelse samtidigt som han såg hur hans fru reagerade och gradvis tappade all den kontroll hon annars nästan alltid har.
Det var nog det som tände honom allra mest.
Att se henne släppa taget fullständigt.
Och när hon till slut kom behövde ingen av oss fundera på om det hade varit lika bra som första gången. Hela hennes kropp reagerade och hon beskrev det efteråt som en av de där orgasmerna där världen nästan försvinner några ögonblick.
Sedan låg vi kvar.
Ingen sa särskilt mycket först.
Till slut började någon skratta, vilket förstås fick de andra två att börja skratta också.
Det kändes väldigt mycket som vi.
Det märkligaste är kanske hur omärkligt allt förändras
När vi började utforska swinging kändes varje nytt steg enormt. Bara tanken på att träffa ett annat par kunde hålla oss vakna halva natten med hundra frågor.
Nu låg vi tre personer på ett hotellrum i Köpenhamn och diskuterade var vi skulle äta senare.
Det är nästan den delen som fascinerar oss mest.
Saker som på avstånd kan kännas extrema behöver inte alls kännas extrema när man faktiskt befinner sig i dem. Inte när det finns trygghet, attraktion och en möjlighet att både skratta och säga stopp utan att någon tycker att det är konstigt.
Vi har också förstått att det här inte handlar om att ersätta något vi saknar mellan oss.
För oss har det snarare blivit ytterligare någonting vi delar.
Han tycker fortfarande att det är otroligt upphetsande att se sin fru njuta med någon annan. Hon älskar att kunna släppa kontrollen och vara centrum för två mäns uppmärksamhet. Och båda två gillar känslan av att kunna prata om det efteråt utan svartsjuka eller konstigheter.
Inte för att vi plötsligt blivit världens mest upplysta människor.
Vi har fortfarande våra hjärnspöken.
Vi har bara blivit bättre på att prata om dem.
Morgonen efter
När vi vaknade nästa morgon var stämningen nästan löjligt vardaglig med tanke på vad vi hade gjort kvällen innan.
Vi var trötta, hungriga och hon var ganska öm. Den yngre mannen såg betydligt piggare ut än oss, vilket vi valde att skylla helt och hållet på åldersskillnaden.
Vi låg kvar länge och pratade. Om kvällen, om vad som varit bra och om sådant vi kanske skulle göra annorlunda nästa gång.
Just orden “nästa gång” dök upp förvånansvärt naturligt.
Första gången vi träffade honom hade känts som ett äventyr. Ett stort steg utanför det vi tidigare gjort och någonting vi inte visste om vi någonsin skulle upprepa.
Köpenhamn kändes annorlunda.
Det här var en dejt.
Vår andra dejt med samma man.
Och när vi till slut sa hej då till honom var frågan inte längre riktigt om vi skulle träffas igen.
Snarare när.
